ljuvmusik

Jag tror att jag på senare tiden fått mer eller mindre ett långdistansförhållande. Hur ska jag ställa mig till det? Jag vet inte. Under den senaste månaden har jag träffat Andreas max 9 ggr om ens det. Pga. att han jobbat och nu att han rest bort.  Han kommer hem på torsdag och träffar mig antagligen fredag, lördag, söndag (om inget annat kommer ivägen) Sen kommer han säkert fara iväg och jobba på något ställe. 
Men det kan möjligen hända att han ska borra i Gve. Fast när han jobbar hemma så träffas vi knappt heller aldrig eftersom han jobbar 12 timmars. Sen efter jobbet ska han äta, träna, duscha och filosofera ett tag.  Skillnaden då är att vi  oftast sover tillsammans. Men träffas gör vi kanske 2-3 timmar varje kväll.

Jag vet att det är precis det här som väntar mig till hösten, fast då kanske vi inte träffas vissa helger alls. På nått sätt känns det helt okej. Visst nå hade jag hemskt gärna haft han hos mig hela tiden. Men jag gillar all tid jag får för mig själv, för tjejerna och för Iriz. Jag älskar det här samtidigt som jag hatar det. Tiden då Andreas är borta känns allt okej och som att jag skulle klara mig utan honom. Men när jag väl träffar människan så vill jag aldrig någonsin släppa taget.

Men jag känner mer och mer att det kommer funka perfekt mellan mig och Andreas till hösten trots att vi kommer vara ifrån varandra. Dock kommer jag nog gråta en tår eller två när vi måste skiljas åt.