ljuvmusik

När man väcks kvart i fem av en valp som är så himla glad för att hon kissat typ världens största pöl på golvet. Då tänker man jaja, sånt händer väl. Men när man väl klivit upp och inser att hon klampat runt i hela härligheten och också skitit på ett par ställen.. Då suckar man tungt och tänker men vafan.
Saken är att visst det tar jag, men hur i helskott ska man kunna torka upp det när valpen i fråga är super glad att man är vaken? och man själv nu har kiss under hela fötterna?
Jo då släpper man ut henne för att få lite lugn och ro så man kan torka upp skiten utan att det finns en liten marodör som gör allt värre. Sen så tänker man nu har man löst problemet, hunden ute och jag kan torka kiss i fred så hämtar jag henne när jag är klar.
Nähä, men då blir hon så olycklig att hon ylar som en tok och väcker hela huset. Som typisk terrier hon är så blev hon självklart sur när hon inte fick leka med Malte när hon äntligen kom in. Så då gnällde hon lite till och tittade på mig med bedjande ögon att hon skulle få komma upp i sängen. Men jag stålsatte mig (har insett att hon snart kommer kunna hoppa upp i sängen utan problem, snälla låt mig slippa) Men nu har hon äntligen blivit tyst och somnat iaf ett tag. Men jag då? jo jag kommer ju knappast kunna somna om. Sen till råga på allt så luktar det fortfarande skit i precis hela rummet? God morgon sverige kan de bli så mycket mer underbart än så här?  

och alla gnäller om att valptiden ja den är minsann så mysig, hallå? är ni knäpp eller? Jag bara längtar tills hon blir stor.

Sånna här gånger funderar jag över om jag inte ska lämna bort henne, men jag vet att det är så värt det. För när lilla hjärtat mitt ligger på rygg och vill bli kliad på mage, när hon vill ligga och mysa i soffan och när jag tar upp henne i sängen på kvällen och sniffar på hennes mjuka valpluktande päls. och hon ligger så nära mig hon bara kan komma och nästan somnar. Då.. då är allt värt det.