ljuvmusik

Vaknade nyss, Andreas steg upp tidigare för att fara och träna.
Vi somnade väldigt sent i går igen, vi låg och pratade och skrattade hela natten och somnade runt 4 halv 5 tiden kanske?
Jag tror aldig jag mått så bra av en människa som jag mår av Andreas. Han är så positiv och får mig alltid att rycka upp mig, vi skrattar ofta och han säger massa smarta saker. Vi kan prata om allt och jag litar verkligen på honom. Jag känner att han faktiskt bryr sig på riktigt och ser till mitt bästa. Så olikt de jag hade förut.
Vi har inte varit tillsammans speciellt länge bara lite mer än en månad, men de känns som att vi har delat en evighet tillsammans.
Saken är att vi kännt varandra och umgåts flera gånger i veckan de senaste halv året, jag ångrar inte de minsta att jag faktiskt tog tag i alla mina känslor och gjorde som hjärtat vela. Vilket blev mycket bättre, för att göra något man inte riktigt trott på är inte det bästa. Jag insåg att förhållande handlar om att våga, jag vågade ta steget ur ett gammalt och in i ett nytt. Jag är stolt över mig själv att jag äntligen vågade, synd att jag väntade så länge.