Till en speciell
Nu tänker jag skriva värsta smöriga inlägget för jag tycker att en viss kille förtjänar det, han får läsa det och så kan ni andra bara strunta i det. Nu är ni iaf varnade.
För snart ett år sen lärde jag känna en av dom mest mysigaste människor jag träffat. Jag pratar såklart om dig Andreas. Du fångade mitt hjärta direkt, först lite smygande och sedan med storm.
Jag var helt totalt överlycklig att jag faktiskt kunde få umgås med en kille utan att en viss nu fd pojkvän gick i taket. Du var ju så ofarlig, inte trodde någon att du skulle vara ett "hot". Men där fick dom.
Jag har alltid tyckt att du varit intressant och den vänskap som växte under sommarmånaderna var bara helt fantastiskt.
Helt plötsligt hade jag träffat en kille som lyssnade, är rolig, empatisk, smart, ja listan kan göras lång. Men det allra viktigaste var att jag litade på dig. Eftersom jag knappt litar på någon så var det en stor grej. Du fick mig att känna mig trygg och jag berättade saker som ingen annan visste, som ingen annan fick veta och som ingen annan förstod med du gjorde det. Jag vet att du inte berättat något till någon för det är sådan du är och självklart litar jag mycket mer på dig idag än jag gjorde då, hur nu det kan vara möjligt.
Vänskap växte till förälskelse som blev kärlek och nu är det vi. Mina drömmar blev verklighet och de är jag oerhört glad för. Självklart vet du allt det här, du har ju själv varit med och upplevt det. Jag har sagt det 1000 gånger men det känns som du har svårt att ta det till dig. Så jag tänkte om du läser det så kanske det fastnar. Jag vet att du kommer rodna och ha världens smile i ansiktet när du läser det här. Att du kommer bli glad. För du ska veta att jag uppskattar ditt sällskap och alltid vi haft, har och de som kommer bli.
Du är världens bästa kille och jag hoppas att du förstår att jag tycker det. Tänk att du står ut med mig i min minst sagt stökiga tillvaro. Men det har du alltid gjort och det gör mig lycklig. Du är mig så lik men ändå olik.
Du förstår mig, du får mig att skratta, vi gör saker tillsammans, du finns alltid när jag behöver dig, du lyssnar, du får mig att känna mig trygg, jag litar på dig, du gör min tillvaro till guld och det bästa av allt är att du finns. Andreas, jag älskar dig så mycket så det gör ont och jag är så himla kär i dig att hela jag blir som överkokt pasta (lite mosig så där du vet) när vi är och nu hoppas jag att du förstår.
För snart ett år sen lärde jag känna en av dom mest mysigaste människor jag träffat. Jag pratar såklart om dig Andreas. Du fångade mitt hjärta direkt, först lite smygande och sedan med storm.
Jag var helt totalt överlycklig att jag faktiskt kunde få umgås med en kille utan att en viss nu fd pojkvän gick i taket. Du var ju så ofarlig, inte trodde någon att du skulle vara ett "hot". Men där fick dom.
Jag har alltid tyckt att du varit intressant och den vänskap som växte under sommarmånaderna var bara helt fantastiskt.
Helt plötsligt hade jag träffat en kille som lyssnade, är rolig, empatisk, smart, ja listan kan göras lång. Men det allra viktigaste var att jag litade på dig. Eftersom jag knappt litar på någon så var det en stor grej. Du fick mig att känna mig trygg och jag berättade saker som ingen annan visste, som ingen annan fick veta och som ingen annan förstod med du gjorde det. Jag vet att du inte berättat något till någon för det är sådan du är och självklart litar jag mycket mer på dig idag än jag gjorde då, hur nu det kan vara möjligt.
Vänskap växte till förälskelse som blev kärlek och nu är det vi. Mina drömmar blev verklighet och de är jag oerhört glad för. Självklart vet du allt det här, du har ju själv varit med och upplevt det. Jag har sagt det 1000 gånger men det känns som du har svårt att ta det till dig. Så jag tänkte om du läser det så kanske det fastnar. Jag vet att du kommer rodna och ha världens smile i ansiktet när du läser det här. Att du kommer bli glad. För du ska veta att jag uppskattar ditt sällskap och alltid vi haft, har och de som kommer bli.
Du är världens bästa kille och jag hoppas att du förstår att jag tycker det. Tänk att du står ut med mig i min minst sagt stökiga tillvaro. Men det har du alltid gjort och det gör mig lycklig. Du är mig så lik men ändå olik.
Du förstår mig, du får mig att skratta, vi gör saker tillsammans, du finns alltid när jag behöver dig, du lyssnar, du får mig att känna mig trygg, jag litar på dig, du gör min tillvaro till guld och det bästa av allt är att du finns. Andreas, jag älskar dig så mycket så det gör ont och jag är så himla kär i dig att hela jag blir som överkokt pasta (lite mosig så där du vet) när vi är och nu hoppas jag att du förstår.
Kommentarer
Postat av: Anneli
Gulligt sagt :)
Trackback
