ljuvmusik

 Jag planerar allt i minsta detalj och blir helt galen när saker inte går som jag tänkt mig. Trotts att jag mår väldigt bra och känner mig lycklig. Så går allt som ska göras, bör göras och sådant mig på nerverna. Jag vet inte hur mycket mer jag pallar innan jag får ett sammanbrott.
 Allvarligt jag får ju fan inte bestämma nått själv heller, står jag och hackar morötter så är det någon som tar över. Jag får inte släppa ut hunden när jag vill, kan inte gå och lägga mig när jag vill för att jag jämt ska stå någon annan jävel till tjänst. Sen är jag också den sista personen som får veta allt och när jag väl säger vad jag tycker då är det minsann mitt fel. Ja inte fan lovar man något sådan viktigt att ta hand om min lillskrutta och sen helt plötsligt ska göra 100 andra saker. Visst, men säg fan till så jag kan skaffa annan hundvakt.

Jag önskar att jag bara skulle kunna få vara själv, bestämma själv utan nån som lägger sig i hela tiden.

Jag känner att jag verkligen skulle vela blogga, men jag har inte tid. Iriz tar upp all sin vakna tid och när hon sover så passar jag på att göra andra saker. Som att städa, laga mat, vila, ägna tid åt Andreas (just nu är han lite åsidosatt) och egentligen borde jag plugga också. Så när ska bloggandet komma in i bilden? Det får nog vänta ett litet tag till.

När man väcks kvart i fem av en valp som är så himla glad för att hon kissat typ världens största pöl på golvet. Då tänker man jaja, sånt händer väl. Men när man väl klivit upp och inser att hon klampat runt i hela härligheten och också skitit på ett par ställen.. Då suckar man tungt och tänker men vafan.
Saken är att visst det tar jag, men hur i helskott ska man kunna torka upp det när valpen i fråga är super glad att man är vaken? och man själv nu har kiss under hela fötterna?
Jo då släpper man ut henne för att få lite lugn och ro så man kan torka upp skiten utan att det finns en liten marodör som gör allt värre. Sen så tänker man nu har man löst problemet, hunden ute och jag kan torka kiss i fred så hämtar jag henne när jag är klar.
Nähä, men då blir hon så olycklig att hon ylar som en tok och väcker hela huset. Som typisk terrier hon är så blev hon självklart sur när hon inte fick leka med Malte när hon äntligen kom in. Så då gnällde hon lite till och tittade på mig med bedjande ögon att hon skulle få komma upp i sängen. Men jag stålsatte mig (har insett att hon snart kommer kunna hoppa upp i sängen utan problem, snälla låt mig slippa) Men nu har hon äntligen blivit tyst och somnat iaf ett tag. Men jag då? jo jag kommer ju knappast kunna somna om. Sen till råga på allt så luktar det fortfarande skit i precis hela rummet? God morgon sverige kan de bli så mycket mer underbart än så här?  

och alla gnäller om att valptiden ja den är minsann så mysig, hallå? är ni knäpp eller? Jag bara längtar tills hon blir stor.

Sånna här gånger funderar jag över om jag inte ska lämna bort henne, men jag vet att det är så värt det. För när lilla hjärtat mitt ligger på rygg och vill bli kliad på mage, när hon vill ligga och mysa i soffan och när jag tar upp henne i sängen på kvällen och sniffar på hennes mjuka valpluktande päls. och hon ligger så nära mig hon bara kan komma och nästan somnar. Då.. då är allt värt det.

Äntligen är hon här mitt lilla yrväder. Världens busigaste och sötaste ofc! Men hon är en bestämd liten dam som vet vad hon vill, typisk terrier. Men hon lyssnar faktiskt ganska bra på mig redan.
Saken är att hon kör slut på mig, jag tokar kiss ca 20 ggr om dagen. Men hon är min lilla finaste, min kisshund.

Jag har inte hunnit skriva något för tiden räcker inte till. Lägger upp bilder på henne så fort jag får tiden, alltså då hon somnat nästa gång. Om inte jag själv sover.

Idag och igår kväll har jag städat, möblerat om och rensat i mitt rum. Trots att jag mått skit. Måste ju passa på innan jag får fullt upp.
Nu känner jag verkligen att de börjar bli på riktigt, att snart kommer hon faktiskt. Väldigt väldigt snart. Jag är överlycklig men samtidigt väldigt nervös. Det är ett så stort ansvar, men det kommer bli kul.
Har ställt fram en av maltes alla gammla valpbäddar, en brun en ganska liten som hon kommer växa ut direkt. Tur att jag fått en stor biabed av Anders och siv. Sen ska jag köpa en ny, en rosa när hon slutat tugga.

Ska hämta henne på lördag morgon, men åker ner redan på fredag och så bor vi en natt hos pappas kusin Annki. Hon är verkligen världens mysigaste och jag saknar henne ofta då det är så sällan vi syns. Men jag hoppas verkligen att det blir mer i framtiden.

Okej, det känns som om något typ slaktat min kropp. Jävligt härligt dock känns det lite bättre idag och imorgon ska jag kliva upp klockan 6 och var hurtig med en promenad till skolan.
Mitt liv är ju så galet intressant, idag har jag legat död på soffan hela förmiddagen och knaprat piller.
Just nu väntar jag på att pappa ska komma hem från konsum så jag kan slutföra middagen. Det blir tonfiskgratäng med sallad.
Senare ska jag nog lura med mig både hunden och pojkvännen ut på en lugn promenad i kylan. Förhoppningsvis orkar jag också elda i bastun så jag får en riktig mys kvällen, sen ska jag slänga mig i sängen med flugornasherre på magen. ;)

Enya (Darla, Mamma), Inez, Kira (Ariel, Mormor) & Keija (Mormors mor)

Jätte roligt att uppfödaren skickade denna bild till mig, måste nog rama in den.
 Nu är det bara en vecka kvar tills vi ska hämta Iriz :)


För övrigt så har jag åkt på någon form av magsjuka, inte kul.

Om 11 dagar flyttar Inez flickan med rosahalsband hem till mig. Har nu bestämt mig för att hon ska heta Iriz. Fast det känns lite fjortis att stava med Z. Men jag vill att hon ska ha den stavningen så då kan folk tycka att jag är hur fjortis som helst.. vem bryr sig?

Gällivare är ändå så trevligt, alla går ju runt och tror en massa saker om en och missuppfattar och ljuger. Mycket trevligt eller vad säger ni folket?

Aja, nu lämnar vi det och fokuserar på lilla sötnosen. Har varit och köpt ett halsband till henne. Blått med rosa hjärtan på. Fast hon kommer växa ut det direkt, men måste ju börja någonstans. Tur att valphalsband är så billiga. Ska också iväg till veckan och köpa ett koppel, har hittat ett jätte gulligt. Fast det kommer hon också bara kunna ha ett tag. Sen ska jag köpa ett bättre och dyrare när hon blivit äldre eftersom "kroken" är förstor just nu.



Lilla skrutt hunden, 6 veckor och 6 dagar är hon på bilden.

Idag är det alla hjärtans dag, om nu någon har lyckats missa det.
Av Andreas fick jag 3 stycken mörkröda rosor med glitter på. Helt underbara, han är för söt pojken min.

Det var helt totalt fucking omöjligt att ta en bra bild då min lins på något sätt blivit kladdig och de går inte bort, någon som har ett tips?

Har nyss varit på långpromenad med Malte, tagit mig en dusch och nu är jag allmänt slut. Fast på ett skönt sätt. Fast jag tror Malte blev tröttare än mig, för han flåsade som en tok och gick och la sig när vi kom hem.
 Just nu väntar på att Andreas ska duscha klart så vi kan beställa pizza, min mage kurrar.

Igår var det Bullriding på Stacken, eftersom vi jobbar där så var vi såklart på plats. Det var jätte kul faktiskt och svårt. Ska lägga upp nån bild senare, så ni får se mina skills *HOST*

Imorgon är det alla hjärtans dag, självklart har jag köpt något till Andreas :) Jag kan inte låta bli! haha

Hittade detta super söta halsband hos Cocco.se




Just nu är de sjukt drygt att jag sparar pengar :/

När jag tittar mig i spegeln nu så känner jag nästan inte igen mig själv. Framför mig står en självsäker tjej med lysande ögon. Äntligen är hon tillbak hon jag saknat så länge.
Den riktiga Annelie, hon som står på sig och som vågar vara den hon är. Som oftast är positiv och inte hänger upp sig på små saker. Hon som är mitt riktiga jag, det är henne jag vill vara. Andreas plockar fram den sidan av mig, han får mig att vara mig själv.
Jag behöver inte längre stå någon annan till lags och vika mig undan för att slippa bråk.
Jag vet att Andreas gillar mig precis som jag är, utan att vela ändra på mig.
Han gillar att jag är helt totalt störd, han svarar på alla min knäppa funderingar. Han skulle aldrig någonsin vända bort blicken och sucka för att jag än en gång funderar på varför tänderna inte blir missfärgade av blå tandkräm. Han ser iställer på mig med ett stort leende, garvar och säger "va söt du är". Då rodnar jag som världens fjortis och fnittrar som en ännu värre.
Jag behöver inte längre få en bekräftelse att jag är älskad, för jag tvekar inte en sekund på Andreas kärlek till mig. Man ser det på honom, hela han lyser när han ser på mig. Han ser på mig väldigt speciellt så som han inte ser på någon annan. Som att jag vore en skatt eller det mest fantastiska han någonsin sett.
Tänk att han tycker om mig trots att han känner mig på riktigt, hjälp!
Men det bästa är nog ändå att han är min pojkvän och att han vill dela sitt liv med mig. Nej, det bästa är att han är min absolut bästa vän som jag vet att jag kan lita på. Vilket han faktiskt också var innan vi blev tillsammans.

Andreas fan vad jag älskar dig!




Nu var faktiskt inte det här meningen att de skulle bli en kärleksförklaring, men de bara blev. ^^

Sist jag var i luleå så tittade jag på dessa två kjolar från Monki, sjukt snygga iaf. Måste försöka köpa minst en av dom när jag åker till luleå nästa gång.

Jag är så ivrig, längtar så till lördag. För då sätter Pappa, Andreas, Beccy och jag oss i bilen och kör ner till skellefteå. Vi ska nämligen titta på bebisar :) Små Irish softcoated wheaten terrier valpar. Så förhoppningsvis så blir jag "mamma" i slutet av februari! Jag kan nästan inte sitta still och pratar inte om något annat. Känns så himla roligt, fast jag ojjar mig lite för alla kisspölar jag måste torka upp och att kliva upp tidigt. Men vad gör man inte?

Har ännu inte bestämmt mig om de blir en tik eller en hane, vi får helt enkelt se.

Vill ni titta på valparna så finns dom på

www.guldkvistenkennel.se

Idag så har det varit minnesstund på stacken för en flicka som gått bort. Igentligen kännde jag henne inte, men jag jobbade så jag blev där ändå. Vilket kändes bra. Att man visade något form av stöd, att man faktiskt är en människa med empati.
Kan lungt säga att de var bland de värsta jag varit med om ca 100 st människor som var där och grät. Tände ljus och gav blommor för att hedra henne. Måste säga att de rörde mig djupt, som den empatiska människa jag är så fick jag så klart tårar i ögonen och tankarna snurrar i huvudet. När jag själv vet hur det känns att förlora någon på ett sådan sätt, jag förstår deras sorg och blev påminnd om hur de själv var när jag befann mig där.

En händelse som chockade gällivare. De jag såg idag så var denna flicka mycket mycket älskad och omtyckt.
Det känns väldigt tragiskt, ett helt liv i spillo en flicka på bara fjorton år. Det gör ont i mitt hjärta.

Vila i frid.